Malaysia Borneo 2008, En solskenshistoria utöver det vanliga!
Bild wikipedia.se
http://en.wikipedia.org/wiki/Kuala_Lumpur
http://en.wikipedia.org/wiki/Petronas_Twin_Towers
http://en.wikipedia.org/wiki/Kuala_Lumpur_Tower
Denna historia är med svenska, nordiska, europeiska och eventuellt i västvärlden en ganska ovanlig berättelse om vänskap, bekantskap och ett minne för livet!!! Det finns bevis att det finns människor i denna värld som bara är genuint goda, som vill en väl utan att själv tjäna något på det. Utav ren medmänsklighet och vänlighet göra något oväntat, stiga ur mörkret och sin trygga värld och räcka ut handen till en annan medmänniska och därigenom skapa något speciellt, ett minne för livet!!!
Inledning!
Jag och min familj besökte Malaysia sommaren 2008. Det blev verkligen en resa som man troligen gör ”once in a lifetime”. Vi reste till Borneo, paradiset på jorden! Det var något alldeles utöver det vanliga. Vi spenderade totalt 16 dagar i detta paradis, omgiven av apor, krokodiler, elefanter, blommor och växter m.m. som alla var otroliga. Regnskogen i sig är en otrolig plats!!! Sprängfylld av LIV! Det är helt makalöst faktiskt. Har du möjligheten att själv resa dit, så GÖR det, du kommer INTE bli besviken tror i alla fall jag =) Men denna berättelse handlar inte om den fantastiska resan som vi fick på Borneo. Detta är en helt annan historia! =)
Historien!
Sista dagen, vi hade sett och gjort allt på Borneo/Malaysia och vi var glada, lyckliga och mycket tillfreds med vår underbara semester ihop. Dagen därpå skulle vi åka hem tidigt från Kuala Lumpur, huvudstaden i Malaysia. Vi hade därför innan resan ner planerat att sova på flygplatsen strax utanför Kuala Lumpur för att slippa gå upp alltför tidigt med tanke på kommande hemresa nästkommande dag. Vi kom till hotellet ca 15:00. Jag hade bestämt mig tidigare under resan för att se både Petronas Twin Towers och Kuala Lumpur Tower som är deras radio/TV-torn i huvudstaden. Ingen av de övriga familjemedlemmarna hade någon ork kvar, vi var alla trötta efter både mycket aktiviteter men också rikligt med sol och bad, man blir rött av sånt också haha. Men jag hade bestämt mig! Det fick bära eller brista, ska jag se torn så ska jag!!!
Sagt och gjort!
Jag sa hejdå till familjen, gick ur hotellet och ner till fjärrtågen på flygplatsen. Köpte mig en biljett och satte mig på tåget runt 17-tiden som gick in till centralstationen i KL (Kuala Lumpur). Jag satt i skjorta och shorts, det var säker 40 grader varmt i luften och hög luftfuktighet som under hela vår resa. Jag hade också skadat mitt ben mot några korallrev tidigare. DET VAR DÅ DET HÄNDE!!!!
Mitt emot mig satt SÅKLART en helt främmande man. Han såg medel gammal ut men snäll och proper ut. Han började prata på bra engelska med mig ”Hej, vad har du gjort med ditt ben?” Jag berättade att jag skadat mitt ben när jag badat och han, mannen mitt emot mig säger att det bästa är att smeta på antiseptisk kräm, och nämner några märken som är bra mot sår och som förhindrar infektioner. Han berättar då också att han är läkare, 54 år. Mannen är mycket social mitt emot mig, glad och nyfiken på mig. Givetvis frågar han vem jag är och jag berättar att jag är på semester med min familj och att jag kommer från Sverige. Han berättar att han har varit i England tidigare och studerat och då även sett snö. Men Sverige har han inte varit i, än i alla fall… Vi pratar på under färden mot centralstationen. Han berättar att han har flera barn och att han är muslim och visar dessutom bilder på dem. Jag berättar såklart om Sverige!!! Han undrar vart jag är på väg. Jag förklarar att jag ska se Petronas Towers och radiotornet. Han berättar att han vart där som ung men att det var länge sen nu. Han säger också att han sitter på samma tåg som mig för att han ska på en konferensen i KL. Plötsligt händer det igen! Han säger ”You are my guest now” Och jag frågor då vad han menar med det… Mannen mitt emot mig på tåget berättar då att han inte har något att göra och att konferensen är imorgon, samma dag som vi ska åka hem. Han förklarar igen att han inte har något att göra och att han lika gärna kan följa med och kolla på sevärdheterna då det var länge sen han besökte dem sen sist. VA! Tänkte jag, en trevlig främling som vill följa med och kolla på Petronas Tower i alla fall för det är dit jag ska först! Jag frågar vad han heter och vi skakar hand, Harif, jag heter Per…
Framme på centralen!
Det är inte sant tänker jag tyst för mig själv. Jag har fått en egen guide, en 54-årig läkare som har tid över och istället för att han går till sitt hotellrum och inte gör så mycket så hänger han med mig, helt overkligt BRA!!! =) Harif guidar mig snabbt genom centralstationen i KL. Han har åkt här förr. Vänster och höger och här ska vi åka ifrån, dags att köpa biljett. Jag tar fram mina pengar men då händer det IGEN! NO, I Pay For You, va tänker jag, det var som F A N. Vem är HAN!!!! =) haha.
Sagt och gjort. Han betalar min biljett från fjärrtåget till tunnelbana. Vi åker en kort bit och så säger han ”här ska vi gå av”. Några trappor upp och sen till vänster, POWWWWWW, där står det mitt framför mina ögon Petronas Twin Towers, helt OTROLIGT! Jag kan inte tro det… Vilken syn och ja, läkaren är kvar fortfarande… =) Jag fotar den otroliga byggnaden. Pampigt! När han därefter säger, jag kan fota dig om du vill så hinner jag en kort stund tänka, ”det är nu det händer, han tar kameran och drar” det är för bra för att vara sant att träffa en främling bara så här… Men givetvis får han fota mig! Jag tackar Harif för denna vänliga gest, tar i hand och säger, ”Du är nog trött nu” jag tar mig vidare till radiotornet nu. Det kan sägas att Petronas Tower var stängt men den var magnifik i alla fall. Nej, säger Harif, jag är inte trött, jag följer med dig. Radiotornet är inte alls långt bort, vi kan gå dit.
Vi går dit i värmen. Han behöver stanna och vila, det är trappor upp för det berg där radiotornet ligger. Harif säger också att utsikten är mycket bättre från radiotornet än från Petronas Tower som jag fick uppleva från marken. Väl uppe på berget, in i entrén till radiotornet. Det är entréavgift. Jag tar fram mina pengar, Nej säger han, jag betalar, nej säger jag, jag kan betala själv! Men han insisterar, det går inte att tacka nej till honom. Vi tar hissen 200 meter rakt upp!!!!! POWWWW igen! Vilken storslagen utsikt över HELA staden eller i alla fall så långt ögat når, KL verkar aldrig ta slut… Där uppe frågar han mig under lite fotografering om jag vill ha glass, jag säger nej men han tar en och lyckas övertala mig också ;) Harif säger jag! Du har varit mer än vänlig, om du kommer till Sverige så ska jag bjuda dig också på något riktigt bra! Jag skakar hand med honom och säger att klockan är mycket, ca 21:30 och jag måste åga tillbaka till flygplasten för imorgon åker jag hem. Då händer det igen! Tror det är tredje gången jag skriver det nu va? ;) Han säger ”Jag följer med dig tillbaka till centralen” så att du kommer hem ordentligt… VA! Vad går den här mannen på, är han galen eller bara genomgod?
Okej det får du väl om du vill det. Han skulle åt samma håll har jag för mig han sa där uppe i tornet! Okej sa jag, vi hoppar på tunnelbanan tillbaka, Nej säger han, jag orkar inte gå mer. Vi tar en taxi! Vid det här laget hade jag lärt mig hur det fungerar… Han bjuder på allt. Tunnelbana, inträde och glass men NU, nu ska jag bjuda tillbaka! Vi åker hissen ner och en taxi kommer men samma igen! Det går inte att betala, han vägrar och så mycket vill jag inte försöka övertyga honom, vill han betala så FINE ;) Fast det var motvilligt... Vi åker taxin tillbaka mot centralen och som under hela vår vistelse tillsammans på x antal timmar har vi pratat mycket! Jag minns att vi i bilen bl.a. pratar religion och taxichauffören är med han också fast hans engelska är sämre. Framme på centralstationen i KL!
Vilken kväll. Fått se både Petronas Towers och radiotornet och VILKEN UTSIKT! Nu tänker jag, nu är det klart. Ut ur taxi, tacka några dussin gånger till utöver det jag redan har tackat, gå in på centralen och åka hem. Men inte när det gäller HAN! Harif säger ”Jag följer med dig in så att du kommer på rätt tåg. Höger, vänster och här är rätt kö. Jag såg att det var skyltat mot flygplatsen. Harif, tacka för denna kväll!!! säger jag. Jag kommer aldrig att glömma det eller DIG, aldrig. Du har varit SUPER! Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig. Jag får hans visitkort och mailadress, vi skakar hand, en vakt kommer och fotar oss, vakten märker väl att jag är turist :) Jag kramar min nyfunne vän! En riktigt, riktigt god man och jag lovar att höra av mig när jag kommer hem till Sverige igen. Jag får i alla fall själv betala biljetten på fjärrtågen tillbaka till flygplatsen, tack för det hehe =) Minns inte riktigt om Harif erbjöd sig att betala här men jag minns i alla fall att jag såg till att denna gång ska jag betala, och han skrattade gott =) Det handlar om heder, hur mycket som helst kan man inte ta emot utan att ge nåt tillbaka och han hade bjudigt mig på tunnelbana, inträde, glass och taxi så det var ganska skönt att betala något för mina egna kostnader ;) Det blev en historia att berätta för min familj när jag kom tillbaka till hotellet!!!!!! =) Vad är chansen att en främmande person, har tid över, vill guida runt en turist och bjuda på inträde m.m. utan att begära nåt tillbaka??? Det händer inte varje dag! Han har fått min eviga tacksamhet och vänskap det är alltid nåt ;) Givetvis hörde jag av mig hemma i Sverige när jag hade fått lite distans till resan och upplevelserna och framförallt de på slutet… =) Jag fick som svar en bild på hela hans familj! Trevligt =) Givetvis skickade jag bilder till Harif också! Sen gick 2008, 2009 och 2010, nytt decennium!
DÅ HÄNDER DET IGEN! Harif, läkaren från Kuala Lumpur, han som brydde sig om mitt ben och guidade mig på stan i KL och som betalade för det hela, han har addat mig på FaceBook. Det är helt otroligt! Världen är bra liten ibland!!! =) Cirkeln är sluten, game over och allt på samma gång =)
Jag förstod inte direkt att det var han. Men jag såg att han var med i en grupp och den gruppen var en grupp för folk som jobbar på ett sjukhus. Jag körde wikipedia och PANG, location stod det på wikipedia, location: MALAYSIA!!!!!!! Då förstod jag :-) Det är HAN!
Jag skrev på FB
”Hi Harif!
I can’t believe it. It is YOU!!!!! Super Harif the most kind-hearted person I have ever met…” m.m. m.m. =)
*MAGISKT*
Och det är sagans slut! :D
Inledning!
Jag och min familj besökte Malaysia sommaren 2008. Det blev verkligen en resa som man troligen gör ”once in a lifetime”. Vi reste till Borneo, paradiset på jorden! Det var något alldeles utöver det vanliga. Vi spenderade totalt 16 dagar i detta paradis, omgiven av apor, krokodiler, elefanter, blommor och växter m.m. som alla var otroliga. Regnskogen i sig är en otrolig plats!!! Sprängfylld av LIV! Det är helt makalöst faktiskt. Har du möjligheten att själv resa dit, så GÖR det, du kommer INTE bli besviken tror i alla fall jag =) Men denna berättelse handlar inte om den fantastiska resan som vi fick på Borneo. Detta är en helt annan historia! =)
Historien!
Sista dagen, vi hade sett och gjort allt på Borneo/Malaysia och vi var glada, lyckliga och mycket tillfreds med vår underbara semester ihop. Dagen därpå skulle vi åka hem tidigt från Kuala Lumpur, huvudstaden i Malaysia. Vi hade därför innan resan ner planerat att sova på flygplatsen strax utanför Kuala Lumpur för att slippa gå upp alltför tidigt med tanke på kommande hemresa nästkommande dag. Vi kom till hotellet ca 15:00. Jag hade bestämt mig tidigare under resan för att se både Petronas Twin Towers och Kuala Lumpur Tower som är deras radio/TV-torn i huvudstaden. Ingen av de övriga familjemedlemmarna hade någon ork kvar, vi var alla trötta efter både mycket aktiviteter men också rikligt med sol och bad, man blir rött av sånt också haha. Men jag hade bestämt mig! Det fick bära eller brista, ska jag se torn så ska jag!!!
Sagt och gjort!
Jag sa hejdå till familjen, gick ur hotellet och ner till fjärrtågen på flygplatsen. Köpte mig en biljett och satte mig på tåget runt 17-tiden som gick in till centralstationen i KL (Kuala Lumpur). Jag satt i skjorta och shorts, det var säker 40 grader varmt i luften och hög luftfuktighet som under hela vår resa. Jag hade också skadat mitt ben mot några korallrev tidigare. DET VAR DÅ DET HÄNDE!!!!
Mitt emot mig satt SÅKLART en helt främmande man. Han såg medel gammal ut men snäll och proper ut. Han började prata på bra engelska med mig ”Hej, vad har du gjort med ditt ben?” Jag berättade att jag skadat mitt ben när jag badat och han, mannen mitt emot mig säger att det bästa är att smeta på antiseptisk kräm, och nämner några märken som är bra mot sår och som förhindrar infektioner. Han berättar då också att han är läkare, 54 år. Mannen är mycket social mitt emot mig, glad och nyfiken på mig. Givetvis frågar han vem jag är och jag berättar att jag är på semester med min familj och att jag kommer från Sverige. Han berättar att han har varit i England tidigare och studerat och då även sett snö. Men Sverige har han inte varit i, än i alla fall… Vi pratar på under färden mot centralstationen. Han berättar att han har flera barn och att han är muslim och visar dessutom bilder på dem. Jag berättar såklart om Sverige!!! Han undrar vart jag är på väg. Jag förklarar att jag ska se Petronas Towers och radiotornet. Han berättar att han vart där som ung men att det var länge sen nu. Han säger också att han sitter på samma tåg som mig för att han ska på en konferensen i KL. Plötsligt händer det igen! Han säger ”You are my guest now” Och jag frågor då vad han menar med det… Mannen mitt emot mig på tåget berättar då att han inte har något att göra och att konferensen är imorgon, samma dag som vi ska åka hem. Han förklarar igen att han inte har något att göra och att han lika gärna kan följa med och kolla på sevärdheterna då det var länge sen han besökte dem sen sist. VA! Tänkte jag, en trevlig främling som vill följa med och kolla på Petronas Tower i alla fall för det är dit jag ska först! Jag frågar vad han heter och vi skakar hand, Harif, jag heter Per…
Framme på centralen!
Det är inte sant tänker jag tyst för mig själv. Jag har fått en egen guide, en 54-årig läkare som har tid över och istället för att han går till sitt hotellrum och inte gör så mycket så hänger han med mig, helt overkligt BRA!!! =) Harif guidar mig snabbt genom centralstationen i KL. Han har åkt här förr. Vänster och höger och här ska vi åka ifrån, dags att köpa biljett. Jag tar fram mina pengar men då händer det IGEN! NO, I Pay For You, va tänker jag, det var som F A N. Vem är HAN!!!! =) haha.
Sagt och gjort. Han betalar min biljett från fjärrtåget till tunnelbana. Vi åker en kort bit och så säger han ”här ska vi gå av”. Några trappor upp och sen till vänster, POWWWWWW, där står det mitt framför mina ögon Petronas Twin Towers, helt OTROLIGT! Jag kan inte tro det… Vilken syn och ja, läkaren är kvar fortfarande… =) Jag fotar den otroliga byggnaden. Pampigt! När han därefter säger, jag kan fota dig om du vill så hinner jag en kort stund tänka, ”det är nu det händer, han tar kameran och drar” det är för bra för att vara sant att träffa en främling bara så här… Men givetvis får han fota mig! Jag tackar Harif för denna vänliga gest, tar i hand och säger, ”Du är nog trött nu” jag tar mig vidare till radiotornet nu. Det kan sägas att Petronas Tower var stängt men den var magnifik i alla fall. Nej, säger Harif, jag är inte trött, jag följer med dig. Radiotornet är inte alls långt bort, vi kan gå dit.
Vi går dit i värmen. Han behöver stanna och vila, det är trappor upp för det berg där radiotornet ligger. Harif säger också att utsikten är mycket bättre från radiotornet än från Petronas Tower som jag fick uppleva från marken. Väl uppe på berget, in i entrén till radiotornet. Det är entréavgift. Jag tar fram mina pengar, Nej säger han, jag betalar, nej säger jag, jag kan betala själv! Men han insisterar, det går inte att tacka nej till honom. Vi tar hissen 200 meter rakt upp!!!!! POWWWW igen! Vilken storslagen utsikt över HELA staden eller i alla fall så långt ögat når, KL verkar aldrig ta slut… Där uppe frågar han mig under lite fotografering om jag vill ha glass, jag säger nej men han tar en och lyckas övertala mig också ;) Harif säger jag! Du har varit mer än vänlig, om du kommer till Sverige så ska jag bjuda dig också på något riktigt bra! Jag skakar hand med honom och säger att klockan är mycket, ca 21:30 och jag måste åga tillbaka till flygplasten för imorgon åker jag hem. Då händer det igen! Tror det är tredje gången jag skriver det nu va? ;) Han säger ”Jag följer med dig tillbaka till centralen” så att du kommer hem ordentligt… VA! Vad går den här mannen på, är han galen eller bara genomgod?
Okej det får du väl om du vill det. Han skulle åt samma håll har jag för mig han sa där uppe i tornet! Okej sa jag, vi hoppar på tunnelbanan tillbaka, Nej säger han, jag orkar inte gå mer. Vi tar en taxi! Vid det här laget hade jag lärt mig hur det fungerar… Han bjuder på allt. Tunnelbana, inträde och glass men NU, nu ska jag bjuda tillbaka! Vi åker hissen ner och en taxi kommer men samma igen! Det går inte att betala, han vägrar och så mycket vill jag inte försöka övertyga honom, vill han betala så FINE ;) Fast det var motvilligt... Vi åker taxin tillbaka mot centralen och som under hela vår vistelse tillsammans på x antal timmar har vi pratat mycket! Jag minns att vi i bilen bl.a. pratar religion och taxichauffören är med han också fast hans engelska är sämre. Framme på centralstationen i KL!
Vilken kväll. Fått se både Petronas Towers och radiotornet och VILKEN UTSIKT! Nu tänker jag, nu är det klart. Ut ur taxi, tacka några dussin gånger till utöver det jag redan har tackat, gå in på centralen och åka hem. Men inte när det gäller HAN! Harif säger ”Jag följer med dig in så att du kommer på rätt tåg. Höger, vänster och här är rätt kö. Jag såg att det var skyltat mot flygplatsen. Harif, tacka för denna kväll!!! säger jag. Jag kommer aldrig att glömma det eller DIG, aldrig. Du har varit SUPER! Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig. Jag får hans visitkort och mailadress, vi skakar hand, en vakt kommer och fotar oss, vakten märker väl att jag är turist :) Jag kramar min nyfunne vän! En riktigt, riktigt god man och jag lovar att höra av mig när jag kommer hem till Sverige igen. Jag får i alla fall själv betala biljetten på fjärrtågen tillbaka till flygplatsen, tack för det hehe =) Minns inte riktigt om Harif erbjöd sig att betala här men jag minns i alla fall att jag såg till att denna gång ska jag betala, och han skrattade gott =) Det handlar om heder, hur mycket som helst kan man inte ta emot utan att ge nåt tillbaka och han hade bjudigt mig på tunnelbana, inträde, glass och taxi så det var ganska skönt att betala något för mina egna kostnader ;) Det blev en historia att berätta för min familj när jag kom tillbaka till hotellet!!!!!! =) Vad är chansen att en främmande person, har tid över, vill guida runt en turist och bjuda på inträde m.m. utan att begära nåt tillbaka??? Det händer inte varje dag! Han har fått min eviga tacksamhet och vänskap det är alltid nåt ;) Givetvis hörde jag av mig hemma i Sverige när jag hade fått lite distans till resan och upplevelserna och framförallt de på slutet… =) Jag fick som svar en bild på hela hans familj! Trevligt =) Givetvis skickade jag bilder till Harif också! Sen gick 2008, 2009 och 2010, nytt decennium!
DÅ HÄNDER DET IGEN! Harif, läkaren från Kuala Lumpur, han som brydde sig om mitt ben och guidade mig på stan i KL och som betalade för det hela, han har addat mig på FaceBook. Det är helt otroligt! Världen är bra liten ibland!!! =) Cirkeln är sluten, game over och allt på samma gång =)
Jag förstod inte direkt att det var han. Men jag såg att han var med i en grupp och den gruppen var en grupp för folk som jobbar på ett sjukhus. Jag körde wikipedia och PANG, location stod det på wikipedia, location: MALAYSIA!!!!!!! Då förstod jag :-) Det är HAN!
Jag skrev på FB
”Hi Harif!
I can’t believe it. It is YOU!!!!! Super Harif the most kind-hearted person I have ever met…” m.m. m.m. =)
*MAGISKT*
Och det är sagans slut! :D
http://en.wikipedia.org/wiki/Petronas_Twin_Towers
http://en.wikipedia.org/wiki/Kuala_Lumpur_Tower
1 kommentarer:
Grym historia!!! :-)
Skicka en kommentar
<< Startsida